Smalast vinner?

8.00 Frukost

10.00 Mellanmål

12.00 Lunch

14.30 Mellanmål

17.00 Middag

19.00 Mellanmål

21.00 Kvällsmål

 

Detta var mitt nya schema (liv) som jag skulle följa dag in och dag ut. Tiderna hade jag bestämt själv efter att Göran gett mig restriktioner om hur många mål och hur mycket jag skulle äta, och dessa tider följde jag slaviskt. Det fick inte gå en minut över (då åt jag inte det målet) och jag kunde absolut inte heller äta tidigare än vad jag bestämt. Skulle jag äta mellanmål 14.30 var det 14.30, inte 14.29 eller 14.31.

 

En promenad efter middagen varje dag, ingick också i det nya schemat. Jag ville gå på kvällen för att förbränna så mycket som möjligt av den mat jag fått i mig under dagen. Observera att detta var innan "gå-innan-frukost-för-att-bränna-fett"-hetsen släntrat in i Sverige! Om Fredrik Paulún lanserat nyheten om före-frukostpromenaderna tidigare hade jag definitivt hakat på trenden och gladeligen hoppat upp ur sängen klockan 5 på morgon för att jogga ut. Men som sagt, jag kände inte till detta fenomen än vilket nog var tur för både mig och mina föräldrar. Någon av mina föräldrar var nämligen tvungen att följa med mig ut och gå, skaderisken var för stor för att jag skulle kunna knalla ut på promenad alldeles ensam. Hur skaderisken kunde vara stor på en vanlig asfaltspromenad? Mitt skelett var antagligen som knäckebröd efter svälten, urkalkat och superskört, vilket betydde att ett enda litet snedsteg kunde resultera i ett avbrutet ben eller led. Att mina föräldrar var med gjorde mig inte något, bara jag fick bestämma takten (så snabbt som möjligt för att förbränna maxiamlt med kalorier), vilket jag alltid gjorde. Om tempot var för söligt och snigelliknande hotade jag bara med att hoppa över nästa måltid (vilket jag visste att de för allt i världen INTE ville att jag skulle göra) om vi inte speedade upp.