Farlig mat

Två dagar efter MHE-besöket tog jag modet till mig och åt pizza till lördagsmiddag och jag blev nästan besviken över hur fruktansvärt odramatsikt det blev. Här hade jag liksom gått och förbrett mig för världens pizzakris men istället för kris kände jag mig bara stolt över vilket mod jag besatt. Ingen ångest och inte mer tjockiskänslor än vad jag fick av knäckebröd. Detta blev en sporre för mig, det GICK nog att bli frisk från anorexin trots allt. Jag kände mig stark och och skulle ta mig bort ifrån den här skiten, den här vidriga sjukdomen som blivit som ett psykiskt fängelse. 
 
De kommande veckorna testade jag andra "farliga" saker, till exempel Mc Donaldsmat, sås och glass. Inte allt på samma gång förstås, en sak i taget var det som gällde. Det hade tagit tid att bli sjuk och det skulle få ta tid att bli frisk. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0