Tomma hot?

   - Händerna är blå ser du, likaså fötterna. Det är för att hjärtat inte orkar värma upp hela kroppen och då blir det som sitter längst ut på kroppen mest lidande. Du vet att magen nästan alltid är varm, det beror på att den sitter så nära hjärtat."
 
As if I care. Jag stirrade in i den räffliga gipsväggen.
 
   - Pulsen är väldigt svag också, drygt 40 slag i minuten.
 
Jaha, den slår i alla fall, tänkte jag och drog en hårslinga bakom ena örat.
 
   - Nu gäller att du börjar äta mer, Maria, annars är jag rädd att jag måste skicka dig till sjukhuset i Falun, det vill du väl inte?
 
Jag var hos doktorn på barnmottagningen igen. Precis som varje gång hotade han med inläggning i Falun men allt han sa om att jag var så svag och kall och blablabla, brydde jag mig inte ett dugg om. Jag visste att jag inte behövde in på sjukhus och tvångsmatas med sond och allt vad doktorn svamlat om de senaste vinterveckorna. Jag hade hört det så många gånger förr att jag inte var det minsta rädd för att det skulle bli sanning och verklighet. 
 

Kommentarer
Postat av: Malin Westerberg

Strongt gjort att dela med dig av den hemska verkligheten, Maria! har man inte varit nere i skiten själv så går det inte ens att föreställa sig vilket helvete det är och hur förbaskat svårt det är att ta sig ur..
Igenkänningsfaktorn är enorm. fortsätt sprida hopp!Du är grym

Svar: Tack så jättemycket, Malin! Nej, precis, det går inte att förstå hur förjävligt det är om man inte har egen erfarenhet... DU är också grym, glöm aldrig det!
Maria

2013-09-02 @ 18:30:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0