Smalast vinner?

Vi var inne i påskveckan och på skärtorsdagen kom min granne Fredrik, som även var min klasskompis, och plingade på dörren. Tillsammans med de övriga i klssen hade han gjort ett stort, gult påskkort med massor av påklistrade fjädrar på kanterna. Mitt i kortet stod det "Krya på dig!" och runtom hade alla skrivit sina namn. Jag blev både glad och rörd av klassens gest, och framför allt över att de tänkte på mig. Jag hade inte varit i skolan på flera veckor och hade knappt förväntat mig att de kom ihåg mig, än mindre brydde sig.

 

Långfredagen inleddes med ett par matskedar lättyoghurt och tre eller fyra All Bransflingor, för att sedan åka iväg till MHE-kliniken där min terapeut Göran väntade. Sedan jag blivit av med sonden hade jag gått ner till 33 vilket var fyra kilo på bara några få dagar. För att jag inte skulle rasa ytterligare hade Göran gjort ett kontrakt åt mig som jag skulle skriva under. En underskrift av det kontraktet innebar att jag dyrt och heligt lovade att äta ordentligt och om jag inte gjorde det, var det raka vägen tillbaka till sjukis i Falun igen, vilket var det sista jag ville.