Iskalla duschar

Allt var jobbigt, alla tjatade på mig om att jag skulle äta. Duschen blev därför en skön avkoppling, där fick jag vara i fred. Dessutom kunde jag fortsätta plåga mig själv, det som hade blivit det bästa jag visste. När jag led kände jag adrenalinet pumpa. Jag fick en kick, jag var duktig, stark och klarade allt i världen. På med det allra kallaste på duschkranen bara, låta det isiga vattnet rinna längs hela min fula, feta kroppa, känna hur underbart vidrigt och hemskt det var. Jag frös, jag plågades men det var bara härligt. Jag var stark.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0