Födelsedagskalas

Alla sjuksköterskor var inte lika hemska som den som hade matat mig under morgon. Tant Grå till exempel, den sjuksköterska med grått hår jag först mött här i Falun, var väldigt snäll. När hon fick veta att Madeleine fyllde år idag, och skulle komma på besök under eftermiddagen, stack hon iväg och hämtade pysselgrejer till mig. Så att jag skulle kunna göra något fint att ge i present.
 
Jag sysselsatte mig med att pyssla hela dagen, målade en träram blå, klistrade fast små guldlöv på den och hoppades att min syster skulle gilla presenten. Jag hade helst velat köpa något "riktigt" men situationen var som den var. Jag fick fortfarande inte gå ut.
 
Vid 16-tiden dök mamma och mina systrar upp på sjukhuset, för att hela familjen skulle få fira Madeleines femtonde födelsedag tillsammans. Med sig hade de bakelser, de hade till och med köpt min favorit gr, dbakelse, i hopp om att jag skulle vilja ha. Det ville jag inte. Dessutom tjänade det ingenting till att äta. Jag skulle bli fet ändå, av den där jävla sprutan med sörja sjuksyrrorna frekvent sprang in och pumpade i mig. Jag hatade sonden mer än jag någonsin hatat något. Det var exakt som att äta själv, samma äckliga tjockiskänslor, samma äckliga mättnad. Att vällingen var väldigt kall gjorde inte saken bättre. När de pumpat i mig alltihop kändes det som om jag svalt ett helt ishotell. 
 
Trots all min sondvällingsångest var det mysigt att ha familjen samlad. Det var det första födelsedagskalaset på sjukhus jag varit med på, förhoppningsvis det första och sista.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0