Bäst i världen på att ljuga

Lunch och middag var faktiskt de mål som gick lättast att få i sig. TIll frulle åt jag bara några bitar av en macka och en, eller möjligtvis två, klunkar mjölk. Förmiddagsmellis och kvällis slopade jag helt. Till eftermiddagsmellis tog jag i alla fall några tuggor av en frukt men det var det ingen som visste om, de trodde att jag åt upp HELA frukten. En anorektiker är nämligen bäst i världen på att ljuga. Frukten var det väldigt enkelt att fuska med, det var bara att ta med sig den tillsammans med en servett och sätta sig på ett avskiljt ställe i huset, till exempel vid datorn. Sedan bet jag i äpplet, eller vad jag nu hade för frukt, och spottade ut i servetten ända tills det bara var skrutt kvar. Det såg exakt ut som om jag tuggat i mig hela äpplet fastän jag på sin höjd på i mig en halv milliliter fruktsaft. Smart som tusan!
 
Eftermiddagsmelliset var tyvärr det enda målet jag åt utan tillsyn. De övriga gånger jag åt, eller skulle äta rättare sagt, satt mina päron mittemot mig och lämnade ingenting åt slumpen. Trodde de.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0