Tonårsfasen

Min jämnåriga hade kommit in i en ny period i livet, tonårsfasen. De blev ihop hit och dit och testade sprit och cigg och snus och allt som var "vuxet". Gängskillnaderna hade också blivit tydligare. Det var coolingarna, töntligan och så de där mittemellantyperna, som varken var hippa eller nördiga. Jag tillhörde en blyg mittemellantyp som varken hördes eller syntes. Hur som helst, coolingarna i årkurs sex hade börjat vara ute och festa (supa) varenda vareviga helg. De som var "coola" var fjortisarna och de bråkiga killarna som hade svårt för sig i skolan. Epatraktorer åkte de också, vilka kördes av äldre ännu coolare killar på gymnasiet. Dessa Epa-chaffis-killar var varje fjortistjejs dröm. En äldre pojkvän, guuuud så häftigt!
 
Under veckorna gick coolingarna runt i skolan och skröt om hur fulla de varit under senaste helgen, skvallrade om vem som hånglat och legat (japp, 12-13-åringar!) med vem och vilka som blivit hämtade av polisen. Helt ärligt tyckte jag att coolingarna var skitlöjliga och de äldre killarna, Epa-chaffisarna, var asfula.
 
Jag var inte det minsta avundsjuk på det coola gänget, det överlät jag till andra som säkerligen var beredd att offra både ett pekfinger och en högerarm för att få vara en av de där tjejerna med status, genomskinligt vita savannbrallor (med svarta string under, som lyste igenom) och sönderblekt hår. Om jag ska vara ärlig struntade jag helt och hållet i allt det mina jämnåriga var intresserad av. Receptböcker var så jävla mycket mer intressant än killar, fest och bli-ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0