Smalast vinner?

En dag fanns inte vågen i badrummet där den brukade stå. Panik! Leta, leta, leta, i husets alla vrår. Bastun (som använts som förvaringsplace så länge jag kan minnas, och därför egentligen inte kan kallas bastu), tvättstugan, under alla sängar, i alla sängar, i städskåpet, i klädkammaren...listan på tänkbara ställen kunde göras lång men ingen våg i sikte. Alla garderober fick sig även en rejäl genomgång och just då jag tänkt ge upp, hittade jag den, min kära, fina, underbara våg. Längst in i dunklet i mammas garderob, bland trosor och BH:ar, fanns den! Mamma var klurig men jag var ännu klurigare. Åh, så lycklig jag blev! Tänk om jag inte kunnat väga mig mer, då hade det varit ute med mig, jag var faktiskt TVUNGEN att hålla vikten under sträng kontroll, om jag inte gjorde det skulle jag säkerligen gå upp flera ton på EN ENDA DAG! Herregud vilken katastrof det hade varit! Men jag hade hittat den. 

 

När jag vägt mig för den här gången lade jag tillbaka vågen på exakt samma ställe för att undvika fler traumatiska upplevelser. Ingen skulle någonsin få veta att jag visste den stora hemligheten var vågen fanns. Jag hade återigen kontroll och så skulle det förbli.