Isvak

Efter kycklingkvällen beställde mamma omgående tid hos BUP - Barn- och ungdomspsykiatrin. Jag skulle få komm dit redan nästkommande vecka trots att väntetiden egentligen var flera månader men så länge kan inte en patient med anorexi vänta, då kan hon (eller han eller hen) redan vara död. Anorexi är en sjukdom som är grym och går otroligt snabbt utför när den väl utvecklats vilket är orsaken till att ätstörningspatienter är förhandsprioriterade på sådana ställen och därför många gånger får gå före i kön.
 
Varje simträning hade blivit en plåga och det blev bara värre för varje gång. Jag frös som en tok redan på uppvärmningen, innan vi ens hoppat i bassängen. Väl i vattnet frös jag förstås ännu mer och fastän vi simmade längd på längd fick jag inte upp värmen förrän efter passet när jag fick ställa mig i en varm dusch. Efter ett plågsamt och iskallt simpass var helt fantastiskt att äntligen få slippa frysa för en stund. Det varma vattnet som fick rinna ner längs min kropp gjorde att jag njöt, något som blivit mycket sällsynt för mig numera. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0